Historik

Överums musikkår 1884-1950

Här följer en kortfattad historik om Överums Musikkår under åren 1884 till 1950, det som vi idag kallar de gamla musikkårerna i Överum. Denna historik bygger till största delen på intervjuer och samtal med människor som själva var med ochspelade eller som hade närstående som var med.

 

1884 eller 1875?

 Vi vet inte exakt när blåsmusiken började i Överum, men en uppgift som jag har fått från en ganska säker källa är att man började i mitten av 1880-talet. År 1884 är sagt som ett troligt år och med tanke på att vi vet vilka som var med i den första musikkåren och att dessa var mellan 20 och 25 år vid den tidpunkten, kan nog det årtalet vara korrekt.

 

En nyupptäckt datering i esskornettsammanhang tyder på att de första noterna skrevs redan "18 7/2 75". Om de är skrivna i Överum eller på någon annan ort framgår inte, men den första sextetten kanske började ta form redan år 1875.

 

En del uppgifter från olika källor pratar om att det fanns mässingsmusik redan på 1850-talet, (även 1830-talet nämns), men eftersom bastuban inte uppfanns förrän år 1835 och att det moderna ventilsystemet utvecklades fullt ut i slutet av 1850-talet, anser jag att dessa uppgifter inte har någon saklig grund. Det var på 1870-1880-talet som de flesta amatörsextetterna bildades i Sverige.

 

Den första sextetten

På ett fotografi från mitten av 1880-talet står sex allvarliga herrar uppställda på brukets område med sina instrument. Det står att läsa i brukets jubileumsbok från 1955: "Detta är kanske sextetten som började och bl a spelade i julottan ackompajerad av V.Hasselström på bastrumma" På fotot står från vänster: Anton Lindqvist: esskornett Gustav Ström: B-kornett, G Björk: althorn, Johan Lifvergren: tenorhorn, Johan Björk: tenortuba och Georg Carlsson: bastuba. Till detta kom alltså en bastrumslagare Hasselström. Vem som lärde dessa herrar att spela och vem som bekostade instrumenten vet vi inte, men troligen var Överums bruk med på ett hörn och finanierade detta.

 

Det var ganska vanligt på den här tiden att en regementsmusiker bara var anställd under sommarhalvåret vid regementet och under vinterhalvåret åkte runt i landet, bl a till olika bruksorter, och lärde amatörer att spela. Så kanske det gick till även i Överum. I vilket fall som helst lär Anton Lindqvist ha varit en utmärkt esskornettist och han var ledare för musikkåren under många år.

 

Vad vi däremot vet med säkerhet, är vilken musik som spelades av musikkåren vid den här tiden. Under 1998 återfanns en uppsättning handskrivna böcker från den här tiden. Tyvärr har man inte daterat speciellt mycket i böckerna, men på några ställen står att läsa: "Öfverum d. 1/5 1890 Alb." och "Öfverum den 1 februari 1892 G. C-n". Båda dessa dateringar står ganska långt bak i böckerna vilket ju kan bekräfta att man började några år tidigare.

 

Att notskriften har olika stil tyder på att varje musikant själv skrev av sin stämma. Även notlinjerna fick man dra för hand. När man tittar på vad som spelades så förstår man att det gick åt skickliga musiker för att kunna utföra den här musiken.

 

Fortsatt utveckling

Den första sextetten verkade i stort sett oförändrat under några år. På ett foto från ca 1890 har två musiker bytts ut, men samma instrument användes. Omkring sekelskiftet 1900 så fanns det enligt uppgift två sextetter i Överum, en yngre och en äldre. Dessa spelade ensamma oftast men ibland tillsammans. Det var nog inte alltid som man var spelbar var för sig, utan fick låna musiker av varandra.

 

Det här med två musikkårer i Överum sågs nog inte enbart positivt, man drog inte alltid åt samma håll. Ett foto från den här epoken visar troligen båda musikkårerna sammanslagna under ledning av Anton Lindqvist. Omkring 1910 ombildades musikkåren, nu som en ren sextett med esskornett, B-kornett, althorn, två tenorbasuner och tuba. Ledare för den här musikkåren blev Anton Lindqvist son Albert. Albert Lindqvist spelade, som sin far, esskornett och kom att bli en legendarisk musiker i Överum. Han spelade även violin. Ett annat stort musikersläkte i Överum var Lifvergren. I den här upplagan av musikkåren var fyra stycken "Lifvergrenare" med oh spelade. Sättningen var: Albert Lindqvist; esskornett, Henning Söderlund; b-kornett, Einar Lifvergren; althorn, Bertil och Harald Lifvergren; tenorbasuner och Helge Lifvergren på bastuba.

 

En liten episod från mitten av 1910-talet: Vid ett tillfälle skulle musikkåren medverka vid ett evenemang i Vimmerbytrakten. Resan gick med häst och vagn och tog lång tid. I Vimmerby ansåg man att "musikerna från Överum de är bara gjutare och smeder som inte kan spela". Väl framme i Vimmerby så hånades Överums musiker av de andra, ända tills man började spela...Då var det Överum som slog an tonen och de andra musikerna hade bara att dra sig tillbaka och erkänna att både gjutare och smeder också kunde vara skickliga musiker. På hemresan under kvällen och natten så blev alla så upprymda över det inträffade och säkert lite styrkta också. Vid ett ställe stannade man och började spela mitt i natten. Detta slutade med en rejäl utskällning av bonden som ägde marken och inte alls tyckte det här var roligt.

 

Efter den stora branden på Överums bruk 25/4 1919 så blev det dåliga tider på bruket. Några arbetare, bl a Albert Lindqvist, reste till Norge för att få jobb. Man får förmoda att musikkårens aktivitet blev lidande under den perioden.

 

Under 1920-talet utökades musikkåren. Ett foto från 1923 visar en kår på tio man. Ett par år på 20-talet var musikdirektör Karl Engqvist från Åtvidaberg ledare för Överums musikkår. Han åkte tåg varannan vecka till Överum för att leda och repetera musikkåren. Inga närmare uppgifter finns tyvärr från den tiden.

 

Ernst Melin

1927 kom så den man som kanske betytt mest för blåsmusiken i Överum under alla år: Musiklöjtnant Ernst Melin. I en tidningsartikel från Västerviks Tidningen 5/3 1927 beskrivs Melins tillträdande. Melin kom från I 3 i Örebro och var en utomordentlig esskornettist. Det berättas att han utan svårighet kunde lägga esskornetten på bordet och utan att hålla i instrumentet spela ett högt C, en fantastisk prestation.

 

Melin var också en skicklig notskrivare och arrangör av blåsmusik. Vi har i vårt notarkiv en stor mängd noter för oktett som Melin har skrivit. Det är mycket varierande svårighetsgrad och allt är nog inte skrivet med tanke på Överums musikkår, utan kommer nog från Melins militärmusiktid. Vi använder än idag(1999) många av hans arrangemang, både i musikkåren och i oktetten. Bl a ett stort häfte med dansmusik från 1927-1928 som han skrev i sin bostad i Överström. Melin verkade i Överum till omkring 1935 då han flyttade.

 

Musikkåren fortsatte sin verksamhet under ledning av bl a Albert Lindqvist till ca 1939 då musikkåren lär ha spelat i julottan för sista gången. I samband med andra världskriget lades troligen den ordinarie verksamheten ner. Troligtvis på grund av att flera medlemmar blev inkallade till militärtjänst.

 

1940-talet

Överums musikkårs verksamhet under 40-talet får anses som mycket sporadisk. Det fanns ingen riktig ledare och många musiker var inkallade, andra började bli för gamla för att orka spela. Vissa försök gjordes att starta upp kåren igen, bl a kom en ledare, Eriksson, från Åtvidaberg, ner till Överum men det blev ingen kontinuerlig verksamhet. Utan när det behövdes blåsmusik i Överum så fick Åtvidabergs blåsorkester hyras in. Det var det som fick bruksdisponent Carl Sundberg att reagera och 1950 bilda den nuvarande musikkåren.

 

Slutord

Det här får anses som en kortfattad beskrivning av mässingsmusikens utveckling i Överum från första början och till år 1950. Utvecklingen från 1950 tills idag kommer i nästa del som handlar om den nuvarande musikkåren i Överum. När det gäller musiklivet i Överum kan man konstatera att det under  årens lopp har kommit och gått många människor. En del har medverkat under kortare tid och en del har spelat hela sitt vuxna liv. Vissa har lagt ner mycket stora arbetsinsatser, andra har bara kommit till dukat bord. Oftast nämner man bara ledarna men det är de enskilda musikerna som tillsammans bildar musikkåren. Det som är synd är att det inte finns några protokoll eller handlingar kvar, som kan berätta mer från den här tiden. Troligtvis var Överums musikkår ingen förening förren den nuvarande musikkåren bildades år 1950.

 

Överum den 16:e februari 1999

Per-Erik Dahl

 

(reviderad 2002-11-02) /P-E

 

Överums musikkår. Kortfattad historik från år 1950

Vid en invigning av en fontän på Överums Bruks industriområde i slutet av 1940-talet var Åtvidabergs Blåsorkester anlitade för att framföra musik. Dåvarande bruksdisponenten, Carl Sundberg, ansåg det vara en brist att Överum inte hade en egen musikkår. Idén till en ny musikkår föddes. AB Överums Bruk anställde förre musiklöjtnanten och esskornettisten Ernst Melin och gav honom uppdraget att se till att Överum hade en fullvärdig musikkår till 300-års jubileet 1954. Melin började arbetet med att smala ihop gamla musiker och i oktober 1954 började repetitionerna.

 

Ernst Melin lyckades väl med sin uppgift, han hade dock god hjälp av AB Överums Bruk, vilka bekostade instrument, notställ och uniformer. En stor del av noterna skrev och arrangerade Melin på egen hand. Dessutom anställde bruket några f.d. militärmusiker på de ledande stämmorna. Namnet på musikkåren blev "AB Överums Bruks Musikkår". Tyvärr fick Carl Sundberg endast uppleva musikkåren några år, han avled i september 1954 varvid 300-års jubileet framflyttades till år 1955. Ernst Melin var verksam som ledare till år 1961.

 

Trumslagaren Arne Westman blev musikkårens nya dirigent efter Melin. Han kom till Överum från F 17:s musikkår i Kallinge. Samma år lämnade bruket sitt ansvar för musikkåren och den blev en fristående ideell förening under namnet "Överums Musikkår". Westman var en stilig och kompetent ledare för musikkåren fram till 1973 då han på grund av sjukdom tvingades lämna över taktpinnen till musikdirektören och valthornisten Olov Kvarforth.

 

Kvarforth blev med tiden en legendarisk ledare för musikkåren och var en stundom hård och krävande dirigent, men lyckades locka fram det bästa hos varje musiker. Han höjde därigenom den musikaliska kvaliteten på hela musikkåren. En minskad numerär på musikersidan medförde en liten nedgång i musikkårens verksamhet. Vi blev tvungna att låna in musiker för att kunna genomföra våra spelningar. I slutet av 1970-talet tillträdde basisten Erik Dahl pordförandeosten. Detta medförde att musikkårens aktivitet ökade genom flera spelningar. En lyckad ungdomssatsning gjorde att musikkåren återigen blev en stabil och bärande organisation. Behovet av lånade musiker minskade samtidigt som intresset för musikkåren ökade genom påtagligt ökad aktivitet.

 

På 1990-talet stabiliserades medlemsantalet och har sedan dess pendlat mellan 30-35 aktiva musiker. År 1994 lämnade Olle Kvarforth över taktpinnen till vår nuvarande dirigent Nils Inge Andersson. Nils Inge har sina rötter i Frälsningsarmén och har fortsatt arbetet med att utveckla musikkåren till en självbärande stabil orkester. Vid behov har vi möjlighet att låna in musiker för att förstärka eller tillfälligt ersätta ordinarie medlemmar. Under åren har ett gott samarbete utvecklats mellan våra musikerkollegor i Åtvidabergs- och Västerviksregionen.

 

År 2003 övertog trumpetaren Göran Andersson ordförandeklubban och har sedan dess lagt ner ett stort arbete och engagemang för att bevara musikkårens sedvänjor och traditioner, men samtidigt utveckla kårens verksamhet.

 

Överums musikkår är idag en av landets få musikkårer som fortfarande spelar med den gamla svenska stämbesättningen med esskornett, B-kornett och tenorbasuner. Vi kan vid vissa undantag, dvs tillfällen när arrangemangen kräver detta, använda oss av saxofoner och tromboner.

 

Per-Erik Dahl